Nej till kristen etik i sex- och samlevnadsundervisning

De vakna studenterna ifrågasatte då: Vad är en etik i sex och samlevnadsundervisning som förvaltas av kristen tradition? Och hur går det ihop med fostran till rättskänsla, tolerans och så vidare? Låt oss inte glömma att sex- och samlevnadsundervisning har utvecklats från att på 1950-talet, när det blev obligatoriskt, handla om sexuell avhållsamhet som ideal till, under 70-80-talet mer kretsa mestadels kring reproduktionen för att nu accentuera samlivet, familjebildning och jämställdhet för att bara välja några av de nyckelord som förekommer i Skolverkets egna material. Den sentida utvecklingen berättigar frågan om rimligheten i etik förvaltad av kristen tradition.

Sex- och samlevnadsundervisning och etik i kristet förvaltad tradition

Vi får nog ta utgångspunkt i även sex- och samlevnad i kristet förvaltad tradition tar sin utgångspunkt i den kristna grundtexten, det vill säga Bibeln. Innebär kristen tradition med andra ord att undervisning skall peka på kvinnan som underordnad mannen? För att uttrycka det med Paulus ord: ”Kvinnan tiger i församlingen” eller varför inte med Efesierbrevets tolkning av kvinnans status: ”ty en man är sin hustrus huvud såsom Kristus är församlingens huvud”. Eller, som grädde på moset, låt oss citera Martin Luther: ”Kvinnan ska vara mannen underdånig och lydig”. Hur kan en tillämpning av denna kristna tradition spegla det Skolverket pekar på, nämligen rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande? Jag har svårt att finna svaret.

Lydnaden tycks också vara en viktig del samlivet i den kristna traditionen. I markusevangeliet kan vi exempelvis läsa: ”Visa aktning för din far och din mor” och: ”Den som smädar sin far eller sin mor skall dö”. Personligen tycker jag det är lite hårda bud i den etik som förvaltas i kristen tradition och återigen – hur omsätts detta i tolerans och generositet? Jag har också svårt att få ihop skrivningar om tolerans med den intoleranta hållning många kyrkliga företrädare har i fråga om exempelvis homosexualitet. Den etik som dessa kristna förvaltar – ska den återspeglas i svensk undervisning om sex- och samlevnad? Om vi tar steget över till katolska kyrkans uppfattning om moral kan vi konstatera att det inte är så mycket bättre där. Systematiska sexuella övergrepp mot pojkar av katolska präster tycks vara vardagsmat. I Boston avslöjades exempelvis 2002 hur präster som förgrep sig på barn skyddades av katolska kyrkan genom att förflyttas från församling till församling, istället för att med förvaltad kristen etik sätta stopp för eländet. Samtidigt har liknande händelser avslöjats gång efter annan i land efter land. Är detta en etik som är rimlig att förvalta inom ramen för undervisning om sex- och samlevnad? Går det ihop med rättskänsla?

Naturligtvis inte. I dokumentet fredar man sig också med att säga att undervisningen skall vara icke-konfessionell. Det är en rimlig utgångspunkt, men lite vanligt förekommande kvinno- och barnförakt går tydligen bra, bara det sker under förespegling av att sex- och samlevnadsundervisning präglas av tolerans och ansvarstagande. Det är mycket beklagligt att denna skrivning finns i nämnda stödmaterial. En sekulär humanistiskt förvaltad tradition hade räckt alldeles utmärkt utan inblandning av kristen tradition.

Foto: Rob Lee via Foter.com / CC BY-ND