Seymor Papert och skolans misstag

I dagens DN ber professor Jonas Linderoth om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer influerade av bland annat Seymor Papert:

Nittiotalets pedagogiska idéer ledde inte till en bättre skola. Trots det är det väldigt tyst bland oss pedagogikforskare som bidragit till att underminera lärarkåren. Det vore kanske på sin plats att vi gjorde avbön. Det skulle vara ett väsentligt bidrag till att höja läraryrkets status i Sverige, skriver professor Jonas Linderoth.

I artikeln kan vi bland annat läsa följande fortsättning:

År 1993 beskrev pedagogikprofessor Alison King i en numera klassisk artikel denna nya framväxande lärarroll. Läraren skulle inte längre vara ”en vis person stod på en scen” utan en ”en guide som följer vid sidan” (”The sage on the stage to a guide on the side”). King menade att denna förändrade lärarroll ledde till självständiga, kritiskt tänkande elever som kunde lösa problem kreativt. Ungefär samtidigt hävdade matematikprofessorn Seymour Papert, en inflytelserik pionjär för digitalt lärande, att den instruerande läraren oftast stod i vägen för elevens egen upptäckarlust. Istället skulle målet för en lärare vara att ”undervisa på ett sådant sätt att man åstadkommer mesta möjliga inlärning med minsta möjliga undervisning”.

Seymor Papert

Jonas Linderoth har helt rätt. Vi är relativt få som i vår forskarroll kritiserat dessa pedagogiska ideal, framför allt i offentliga debatter. När det gäller frågan om IT i skolan är Papert särskilt framträdande. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om IT i skolan och svensk policyutveckling. Det betydande inflytande Papert haft och alltjämt har beskrevs av mig så här:

Papert har starka kopplingar till Apple Education sedan arbetet med programmeringsspråket Logo (Player-Koro & Beach, 2014). Projekten i Maine rönte uppmärksamhet, och en delegation från Sverige gjorde ett besök och tog starka intryck. Utifrån dessa intryck formades det första storskaliga en-till-en försöket i Sverige (Fleischer, 2013; Player-Koro & Beach, 2014). Här drogs genast kopplingarna från amerikanska Apple in education till svenska Apple i utbildningen som verkställde sin utbildningsideologi via den då starka aktören TänkOm, ett bolag Apple investerat betydande summor pengar i.

Det är bara ett problem: Seymor Paperts idéer är inte särdeles hållbara. Biesta (2015) pekar i en tydlig analys på att förhållandet att läraren, bland annat tack vara konstruktionistiska/konstruktivistiska ideal, har gått från ‘being the sage on the stage to the guide at the side to the peer at the rear’. Det vill säga, lärarens undervisningsposition har förflyttats på ett sätt som verkar skadligt för kunskapsutvecklingen (Pisa-analys, anyone?). Vi vet också sedan analyserna av 30 års verksamhet, genomförda av Mayer (2004), att de ideal om lärande Papert står för inte håller för vidare granskning. Om detta har jag skrivit i artikeln Frihetens ideologi har ett pris (Fleischer, 2015).

För visst finns Papert och hans idékonglomerat närvarande alltjämt vad gäller IT i skolan, både i Sverige och utomlands. Paperts sätt att betrakta kunskapsutveckling har bildat norm, vilket är minst sagt oroväckande med tanke på den forskningsgenomgång Mayer (2004) gjort av de konstruktivistiska idealen (vilka Papert i sin tur utvecklade till vad han kallade konstruktionism).

Återta undervisningen

Jonas Linderoth menar att idealen från Papert och från övriga strömningar i tiden har bidragit till en alltför långdragen individualisering där läraren skuffats undan till förmån för elevernas upptäckarlust, vilket också är en uppfattning som delas av andra auktoriteter såsom Biesta (2015) och Ball (2012). Läraren behöver återta sin plats i klassrummet menar Linderoth, och vägen till en skola som det går bra för igen går genom undervisning som är instruerande, visande och berättande. Idealbilden av de upptäckande barnen där läraren inte skall stå ivägen för barnens nya intryck behöver delvis raseras (vilket inte alls betyder att elevernas motivation inte skall tas tillvara eller att IT skall försvinna från skolan). Jag har för övrigt skrivit på samma tema i artikeln Låt skola vara skola och lärare vara lärare.

Jonas Linderoth utvecklar dessa idéer i den kommande boken Lärarens återkomst : Från förvirring till upprättelse. Jag ser mycket fram mot att läsa den. Jonas Linderoth är mycket kunnig i området och tvekar inte att sätta ner tummen där det behövs, även om det kanske ömmar en smula. Hittills delar jag helt Linderoths analys. Lär vi av den kan skolframtiden se ljus ut. Recension av boken kommer.

Referenser

Ball, S. (2012). Global education inc. : new policy networks and the neo-liberal imaginery. New York: Routledge.

Biesta, G. (2015). The Rediscovery of Teaching: On robot vacuum cleaners, non-egological education and the limits of the hermeneutical world view. Educational Philosophy and Theory, 48:4, 374-392

Fleischer, H. (2013). En elev – en dator : Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Jönköping: Högskolan i Jönköping.

Fleischer, H. (2015). Frihetens ideologi har ett pris.

Player-Koro, C., & Beach, D. (2014). ‘Roll-out neoliberalism’ through one-to-one laptop investments in Swedish schools. IRPPS Monografie, 0, 75-84